Pay’n’jumpen

Igår var det Pay’n’jump som gällde för mig och Ronja då. Tyvärr sket fotografen i att komma, så det blev tyvärr inga hoppbilder..ganska lätt uträknat egentligen att det skulle bli så, men det hade ju varit kul. Pappa hade i alla fall med min lilla digitalkamera så han filmade 60 cm och försökte åtminstone ta några kort i 50. Men bilderna kommer senare, för de har jag inte hunnit fixa än!

Hursomhelst. Vi kom dit vid fyra och jag visade vaccinationsintyget och kastade ett öga på startlistan, utan att läsa den. Sen gick jag tillbaka till pappa och vi lastade ur Ronja och började sadla och skritta lite grand. Så hoppade jag upp och red ner till framridningen. Där inne kommer jag på en ganska viktig detalj, jag har ju lixom inte gått banan än… inte ens sett den… pappa hjälper först inte alls till men när jag gått till framhoppningen får jag ändå liite hjälp av honom. Inte för att jag förstår något men i alla fall!

Det gick inget bra att hoppa fram, jag var nervös, hon var nervös, och vi vägrade flera gånger redan där. Fick i alla fall stå och vänta när hon före hoppade banan (bara en före mig lixom) och då lärde jag mig banan lite halvt. Så sa de i högtalarna, ”Alva, varsågod rid!” och det bar iväg. Visste inte hur jag skulle ta svängen eller nåt, men det gick i alla fall. Har inget minne alls av klassen, konstigt nog, jag satt och fokuserade på att hoppa rätt hinder och så vidare. Det var sjukt långa galoppsträckor så jag dog lite grand på slutet, hon vägrade på nästan alla hinder är det jag kommer ihåg. Efteråt var jag ändå så sjukt lycklig att banan var över, jag var så jävla trött och andfådd, och rider ut från banan och väntar till nästa klass.
Som sagt så kollade jag ju inte startlistorna heller i min stress, så jag hade missat att 5 st hade strukit sig mellan mina starter, så det var i stort sett bara att vända tillbaka till banan och köra ett varv till, innan jag ens hunnit hämta andan. Samma bana var det även nu, och allt flöt på mycket bättre! Min sits var den sämsta i Sverige men ändå hoppade hon. Jag lyckades övertala henne framför varje hinder! Jobbigt bara att jag fick sitta och driva i nästan varje galoppsprång för att hon inte skulle ta banan i slängtrav istället… nästa gång kör jag sporrarna ändå. Med flaxande armar och ponnysparkar fortsatte vi genom banan och alla hoppade hon, utom… näst sista hindret, som var en oxer med regnbågsfärger. Där vägrade hon hela 5 gånger, vilket egentligen skulle ha lett till uteslutning men eftersom det var träning fick vi slutföra. Jag var så jävla trött, så jag orkade knappt protestera.. väldigt besviken på mig själv just där.

Hursomhelst är jag överlag rätt nöjd ändå med tanke på att vi aldrig hopptränat, aldrig hoppar hemma förutom typ 40 cm’s sockerbitar, hon är gammal, jag har ingen bra hoppteknik, var tvungen att ha på mig en vidrig säkerhetsväst… dock tycker jag att det är rätt roligt men det blev alldeles för stressat igår.

Man kan väl i alla fall få tycka att vi var ett av de finaste ekipagen, hehe. Har ju sån guullig ponni! Hon är ju allt annat än enligt normen, om man säger så 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s