Bilder + tävlingen

Dagen började vid fem-tiden för mig och pappsi, vi klev upp lite lagom pigga i kylan och mörkret. Efter att ha slängt i oss en stadig frukost med baguetter och drick-yoghurt var det bara att åka iväg mot stallet. Som väntat hade han snarare mer flätor än knoppar kvar, haha, busen! Hann inte sätta i dem innan det var dags att lasta in Pärla först.

Vi försökte och försökte, jag, pappa och Marie-Louise, men ingenting hjälpte. Hon vägrade, och vägrade, och vägrade, att gå in i transporten. Efter nästan 40 minuters försökande var vi tvungna att lasta Expert, och åka utan Pärla. Så det gjorde vi!

Väl framme var det bara att lasta ur fort som attan och sadla, tränsa och springa iväg till framridningen. Dessutom var knopparna tvungna att nödfixas då snoddarna var vid bilen och man vill ju inte ge domaren ett slarvigt intryck med hälften knoppar och hälften flätor, så de blev ännu lite fulare haha, men ändå. ”Prydligt”.

Inne på framridningen körde jag något varv i skritt innan jag körde på med resten, trav och galopp alltså. Hann även med några halter och igångsättningar som jag hade planerat. Hade ju egentligen tänkt att (om vi var i tid alltså) rida fram lite utomhus innan, framridningen inne är ju så liten, men det hanns ju inte med. Gick ändå helt okej, tycker jag.

När vi kom in på banan kändes han seg, och det fick bli lite så. Jag andades lite då och då, försökte att fokusera och inte stressa iväg bara, och det gick hyfsat. När jag var färdig var jag bara så glad att jag ridit rätt trots hjärnsläpp på banan och lite diverse småsaker, men trodde att min chans till placering skulle vara ungefär som vanligt, det vill säga, ett par hästar ifrån. Jag lyckades ändå bra på banan och formen var inte hundraprocentig, men det är faktiskt vägarna, övergångarna och sånt som spelar störst roll i LC:1 och andra låga klasser.

När jag fick protokollet mötte 69,259% mig, fyra åttor och massvis med bra kommentarer. Jag blev hur glad som helst, eftersom det är mitt bästa resultat någonsin, och vi satte oss i cafeterian och kollade på resten av ekipagen. När det var 3-4 stycken kvar gick vi ut, och hörde resultat efter resultat; och ingen fick mer än mig. Jag tänkte att det säkert var det innan, men så hör jag efter sista personen att jag ska in på prisutdelningen. Prisutdelningen!!

Så jag sprang ner i ridhuset, och hörde: ”På första plats, kom Alva Söderlund” och ser en blågul rosett komma mot mig. Jag höll på att svimma lite grand där. Jag blev så GLAD! Att jag och skruttisen VANN! På vår första tävling och allt.

Dessutom hade Ulrika (domaren) gått fram till pappa och sagt: ”Lägg ett bud på den där ponnyn, den är ju jättefin” och jag kan säga, att jag bara håller med. Ni fattar vad som står överst på min önskelista va? Jag har älskat honom från början, men det blev bara ännu bättre nu. Det här är väl en sådan ponny man ser i annonser, kännetecknas som ”Rosettplockare”. Jag tycker att det är helt okej. Att få visa upp min fina ponny från vår allra bästa sida.

Alla skarpa bilder (HAHAHA LJUVA SARKASM) är tagna av min alldeles egna ponnypappa, klockan av proffset herself, morgonpigga jag såklart, och vid transporten av mamma. Just so you know! 🙂

Och ps: eftersom jag var först blev det ingen bild med rosetten på ponnyn, kändes taskigt att lasta ur honom bara för det, och det var viktigare hemma igen att låta honom få äta sitt hö tyckte jag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s