Det finns mer känslor än vad man kan läsa som svarta bokstäver

Wellwell, om jag säger såhär;

Igår skulle jag kolla ponnyn då, och sagt och gjort. Jag longerade honom kanske 5-10 minuter, eller ja, ledde runt honom, tränade halter, att han ska ge efter, backa, osv, enkla saker. När han började trava så såg han ut precis som innan Metacamen tyckte jag, men vet ni vad, man blir faktiskt ganska hemmablind eller vad man ska kalla det efter att ha gått i två månader.. Jag hade ingen att fråga heller om en second opinion vilket jag alltid haft hittills. Jag har varit så himla försiktig och nojig och helst velat bara vara tyst själv och titta på, och låta iallafall minst en person till kolla på honom. Men igår fanns det ingen annan i stallet alltså, överhuvudtaget. Så jag gick in, gav honom kraftfoder och väntade tills pappa kom. Han vet ju dock inte hur man ser om hästen är halt – så är det bara – och han tyckte iallafall att jag skulle hoppa upp och KÄNNA efter. För det vet jag med, om jag inte kan lite på det jag ser, när jag blir så himla nojig och orolig så kan jag väl iallafall känna det.

Så jag hoppade iallafall upp och kollade, och då blev jag tyvärr säker. Det kändes felfelfel, i hela kroppen så kände jag att det var INTE så här han kändes innan. Jag tog flera tajta svängar och ökade och det kändes inte som det brukar.

Antingen vet ni vad jag menar nu, eller inte, men när jag kände både innan och efter med på benen, hovarna och gick igenom honom, när man är ledsen, uppgiven, det känns som att allt är mitt fel. Och inte vet jag, det kanske är det med. Man kan väl säga att jag har gjort det jag kan, försökt, det säger alla till mig, men det har jag fan inte gjort. Jag skäms så jävla mycket att jag hoppade upp på honom när jag tyckte han var lite ojämn, som innan. Men gjort är gjort, att jag vet hur han sett ut innan gör ju sitt till att jag är van med det, nu är det försent, det är mycket i livet jag skulle vilja ändra på. Och jag fattar inte hur den här texten kan falla så jävla platt, låta så okänslig och dum, men det här är det som hände, och jag måste ju berätta det som det är utan att blanda in mina känslor för mycket – för då skulle inte den här skittexten gå att läsa. Men nu vet alla och jag slipper förklara 50 gånger med olika resultat, det här är skiten jag får stå för. Jag travade på ”min” halta häst, skjut mig och hoppa på mig, för jag orkar inte se honom ha ont, lida och bara stå där i hagen när jag inte vet vad jag ska göra. För jag är inte heller gjord av pengar. Isåfall skulle jag köpa honom, åka till en klinik, röntga varenda millimeter av honom, böja alla ben i olika vinklar, ta ut massör, kiropraktor, tandläkare, equiterapeut, veterinär, tränare, hovslagare och alla experter i universum. Men det går inte. Och jag vet inte. Jag älskar honom så mycket och det som spelar roll i MITT LIV är hästarna. Jag har massor av skit att tänka på annars, men det är de som hjälper eller hindrar mig, hur man nu vill se på saken.

Och jag önskar att den här texten inte föll så platt, för jag har fortfarande inte fått fram det jag menar. Det betyder mer för mig än vad som går att skriva ner, man måste visa det. Jag vet inte vad jag ska göra nu. Och jag vet inte hur jag ska sluta nu, eller börja. Jag vill bara att det ska bli bra, hur får vi se. Jag är iallafall väldigt ledsen nu, och hoppas att det löser sig på något sätt.

Annonser

3 thoughts on “Det finns mer känslor än vad man kan läsa som svarta bokstäver

  1. Tack alva, de värmer verkligen att få höra en ärlig kommentar!!
    Usch jag har haft sån jävla otur med hästarna känns de som 😦 Men jag hoppas allt går vägen nu så jag kan träna regelbundet igen och hoppa!! 😦 saknar det..

    läste texten ovan, o fy va trist 😦 Man blir så ledsen, arg, besviken – allt 😦
    hoppas allt löser sig vännen!

  2. Alva, det är ju verkligen inte ditt fel att hästen är halt, det är såklart otroligt jobbigt men ibland blir ju djur skadade och hur trist det än är så kan man inte alltid undvika såna saker. Det kommer att lösa sig och du är så himla duktig och stark! Förstår att du är jätteledsen och hoppas att det känns bättre snart. Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s