Ett steg framåt, två steg tillbaka

Låt aldrig hoppet få för hårt grepp om dig, det känns enklast för stunden, men det är just för att det är det, för stunden. Jag tror att det är bättre att jag slutar vara så jävla nära, att jag släpper… men jag vill inte. Jag tar inga beslut nu, och hoppas bara att det är det som hjälper. Inga beslut ikväll, så får tårarna fortsätta rinna imorgon helt enkelt.

Det är mycket prat och tankar från mig, och allt är det giftiga men nödvändiga hoppets fel. Det värmer dig, kramar, dig, håller dig hårt i sin famn och vaggar dig när du är ledsen, för att i nästa sekund svepa med vinden och håna dig, skratta åt dig och stampa dig i ansiktet – allt för att spela dig olika spratt och lura dig.

Jag vill inte vara sorgsen, ledsen, känna saltet på mina kinder torka in och tvinga ögonlocken att blinka vidare. Men jag är glad att jag under en dag kunde få hoppet att hålla fast vid mig. Jag antar att det är lättare nu för mig att låta det omsluta mig i sin värme och lycka, eufori under några timmar och glädje över en så enkel sak som att få vara trygg och ha en plan, en ljuspunkt i vardagen och att få veta att jag kan slappna av och veta något, det är så farligt, så farligt. Jag vill bara få vara glad och lycklig, ha det enkelt ett snäpp, efter all den här tiden med ALLT. Jag är en människa, precis som alla andra. Om än det känns som att jag är en jävligt gnällig en.

Var så himla glad idag, hoppfull. En stor eld hade börjat brinna på några få gnistor, och jag hade inget att säga till om. Jag behövde det verkligen, och uppskattar den tid jag fick, men jag behövde mer.. jag ångrar mig samtidigt, varför lät jag det gå för långt? Och nu är det försent. Jag tar det imorgon…. blir hemma då antagligen. Ska försöka klippa ihop ett inlägg till imorgon bitti om sjukhuset idag (oplanerat), kommer inte orka upp.

Annonser

One thought on “Ett steg framåt, två steg tillbaka

  1. Tappa aldrig hoppet – även om det mest är mörkt för tillfället, så är det bättre med en gnutta hopp och glädje, även för en kort stund, än att gå genom livet helt jämn, varken glad eller ledsen. Höga berg och djupa dalar – det är livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s