Livet är berg-och-dal-banor

För tillfället, nu, vågar jag hoppas lite igen. Upp och ner, upp och ner. Livet spelar en spratt dag ut och dag in, men ändå fortsätter vi stå i kön för det vi älskar, ger aldrig upp och slutar aldrig hoppas. För hopp och berg-och-dal-banor är så lika varandra. Det känns som att det är någon som leker med alla oss människor och bara vill spela oss spratt för att få underhållning.. och det är ju så, om man tänker på det viset. Man hör det man vill höra, tror på det man vill, men faktum kvarstår att det bara är så för att vi VILL det, för att vi tror det. Det är hjärnan som bestämmer, och om du är ledsen och det är något som verkligen betytt MEST av allt för dig som är fel – ja, då uppskattar du ingenting lika mycket som du skulle gjort annars, för din hjärna har redan snöat in på att just det där är det som är allt. Det är inte alla som upplever det här tror jag, eller som inser att de gör det. Men tänk efter, har du aldrig tänkt tillbaka på ditt tidigare liv, och undrat, ”vad fan tänkte jag på när jag gjorde det där?”. En sådan enkel sak som att du undrar hur du kunde älska den tröjan så mycket? Det är samma sak.

Jag ska iväg till stallet nu, och efter en dag med förvirring och extremt mycket smärta, för någon annans skull och för deras ilska… jag tolkar det så, och det måhända vara för att min hjärna är inställd på det, men flera upprepade saker, att prata bakom någons rygg – det tar jag inte. Jag gör det jag kan, och ändå på något konstigt sätt så uppskattar jag det istället. Jag har vuxit så mycket som person, genom smärta och sorg, förtvivlan och oro. Jag har insett att vissa människor kommer aldrig växa upp, för de har det så jävla enkelt i livet, och jag accepterar det. Jag får skit, och jag tar åt mig den, men jag tänker inte låta det trycka ner mig. Det får forma mig och göra mig bättre, till en starkare person på väg i sin egen berg-och-dal-bana genom livet, vad det nu innebär. Jag kastar mig in i vad som helst, och jag vet att något bättre kommer från det.

Tack alla ni som hjälper mig, och jag tänker inte göra som andra som vill visa hur starka dem är genom att även tacka de som är taskiga, för vet ni vad – varför ska jag tacka dem som stjälper och uppskatta dem?

Idag ska ni få nya bilder hoppas jag..! Har bilder från i torsdags när jag hoppade upp första gången och ville prova nya outfitten nästan två månader senare, hehe.. svårt att hålla sig nivet, 15 minuters skritt är ju lätt värt vita lindor och.. oops, avslöjad! 😉 Nu ska jag skritta på min ponny, och hoppas på att nästa vecka är allt löst.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s